kommer bli en lång text som ingen kommer orka läsa menmen..
När man väl tänker efter, på det man hade, hur underbart det var, att vara älskad och att kunna älskar någon tillbaka. Så känner jag att jag på rikigt saknar dig. Yes jag sa det, jag saknar dig. Jag vill att vi ska kunna ha det som förut och jag vill ha dig tillbaka. Jag älskar dig, jag älskar dig verkligen fortfarande. Utan att jag känner av det. Men när jag väl tänker på dig så känner jag det väl. Jag känner också att tiden med dig var underbar. Vi hade roligast kunde snacka om allt. Båda litade på varandra. Fan också att det ska bli såhär och jag vet att det vart såhär i typ flera månader och jag vet att det var mitt val, och det är inte förns nu jag fattar att man inte vet vad man har fören man förlorat det. Allt jag just önskar är att ha tillbaka den du va, inte den du är. Och jag vet att du tror att jag inte bryr mig, men då hade jag fan inte suttit och skrivit om dig för du vet själv att allt var på riktigt. Tänk tillbaka, saknar du det inte? Alla stunder, alla skratt & tillochmed gråt. Jag klarar knappt av att kolla på dina bilder längre, det gör mig knäsvag. Jag vet inte om du ens kommer komma in och kolla på min blogg, men fast man vet ju aldrig. Du vill inte ens snacka med mig, du kallar mig fula saker och visar bara vem du egentligen har blivit, fast jag inte ens vet om du menar det är bara vill "spela ball" framför dina kompisar. Isåfall är det bara omoget av dig, okej det är omoget av dig på alla sätt men du fattar. Det ändå jag vill är att spola tillbaka tiden när ingenting va fel, allt gick som det skulle. Den tiden du grät för mig, och jag för dig, jag gråter fan fortfarande.. Och om du förstår vem den här texten är till så snälla kan du snacka med mig iallafall, ring mig, snälla. Jag vill höra din röst prata med mig igen. Din fina röst. Jag saknar allt med dig, hur du gick, ditt skratt dit leende, ALLT! det jag försöker komma till är att jag vill ha det som förut, kom tillbaka.
Jag älskar dig fortfarande.